Tid är inte så självklart

Det finns inget som är så abstrakt som tid och samtidigt påverkar oss så konkret. Förhållandet till tid diskuteras sällan. Samtidigt har stress felaktigt blivit synonymt med brist på tid, vilket gör att många inte tror att de kan förändra sin situation utan att sänka ambitionsnivån. Det behöver inte vara sant. Relationen till tid kan förändras och därmed förändras också upplevelsen av stress.

För att kunna förändra förhållandet till tid måste man visualisera tiden och göra den konkret. En kalender är förstås en bra början, men det kan lika gärna vara ett dokument på datorn, ett ark papper eller en whiteboard på väggen. Det är viktigt att översikten är lättillgänglig och helst inte beroende av en inloggning. Det som också har betydelse är hur översikten av tid ställs upp.

Det är en god idé att göra skillnad på hur det markeras när något ska vara klart, respektive tiden för när det faktiskt ska göras. Det görs lättast genom att dela in varje dag i två rutor. I den ena rutan anges det som ska vara klart den dagen, medan den andra rutan ger utrymme för att skriva in när något ska göras. Börja med att fylla i alla uppgifter som måste göras i den första rutan för varje dag under en två-veckors-period. Nästa steg blir att markera redan uppbokad tid i den andra rutan för varje dag. När är den disponibla tiden begränsad på grund av träning, fritidsaktiviteter, jobb, eller andra aktiviteter? Markera det i tid-att-göra-rutan så att det blir tydligt hur mycket tid som faktiskt finns kvar för de angivna uppgifterna. Annars är det lätt att tro att man har hela veckan på sig. Kom ihåg att även markera tid som helst inte får bokas upp som t ex fredagseftermiddag och kanske lördagar. Först därefter är det möjligt att planera och skriva in när uppgifterna ska göras.

För att översikten ska fungera är det viktigt att vara ärlig med hur lång tid en uppgift kan beräknas ta. Det är också ofta positivt att inte göra tidskrävande uppgifter vid ett och samma tillfälle, utan dela upp dem för att slutföra arbetet under en senare angiven tid.  Den totala tiden för en uppgift kan bli kortare och bättre utnyttjad när det både finns tidsbegränsningar och arbetet tillåts ”vila”. Sannolikheten att fastna i tidsfördriv, som t ex sociala medier, är mindre om ”arbetstiden” är bestämd till kl 17 till skillnad från att antas hålla på resten av kvällen.

När t ex söndagen används för det som inte hunnit med under veckan bör den specifika tiden för uppgifter anges även då. Det är annars lätt att tänka: ”Jag har ju hela söndagen på mig”, vilket bara leder till att hela söndagen går när tiden försvinner i stress över att inte ha satt igång. Själva arbetet behöver inte ens ta mindre tid för att tid ska frigöras. Det sker ändå när tiden inte längre upptas av tidsfördriv, stress och dåligt samvetet över att inte sätta igång.