När viljestyrkan inte räcker mot hormonerna

Varför är det så svårt att börja med nya vanor? Det känns ju så inspirerande i början. Du får en ny idé. Möjligheterna ter sig oändliga. Det ger dig energi och lust. Tänk vilka resultat som väntar till följd av den nya vanan. Det är dopamin och noradrenalin som ger den där initiala känslan av inspiration, handlingskraft och oövervinnerlighet. Hjärnan berusas ett kort tag av lust. Sedan blir den medveten om hur sårbar den är när den utför något nytt. Hotet mot hjärnan gör sig påmint. Påslaget av dopamin och noradrenalin varar inte för evigt. Den ersätts snart av stresshormonet; kortisol. Hur entusiastisk du än har varit så är det oundvikligen så. Då tappar du i styrfart och blir medveten om att du håller på att göra något som du inte gjort förut och är därmed – per definition – utsatt för hot, enligt hjärnan. Då finns stor risk att du backar tillbaka till det gamla, vilket kroppen belönar med serotonin. Det känns bra igen. Tryggt.

Det där med viljestyrka kan fungera, men då gäller det att ha en plan för att komma förbi kortisolpåslaget och stå emot lockelsen av serotoninet. Utan en plan ligger de bättre oddsen på hormonerna, snarare än viljestyrkan. En övertro på viljestyrkan kan lätt leda till misströstan och sänkt självbild. Planera för fighten mot hormonerna när bakslaget kommer – för det gör det! Inspirationsruset kommer inte hålla i sig för att hjälpa dig över den tröskeln. Din hjärna är formad för att överleva – inte för att göra något så “livsfarligt” som att göra något nytt. För att börja nya vanor behöver du inte vilja mer, du behöver förstå din hjärna mer.