När vi känner med varandra blir vi bättre på att tänka

Hjärnans främsta uppgift är att överleva. Vi har 5 gånger fler nervbanor i hjärnan för att hantera hot, jämfört med belöningar. Dessvärre uppfattas ingenting som neutralt. Allt som kan vara ett hot mot överlevnaden måste snabbt uppmärksammas och bemötas. Det kan vara defensivt och innebära att man aktivt undviker möten, platser, situationer, eller uppgifter. Det kan också vara offensivt och innebära att man tar strid och konfronterar och utmanar. Ett tredje sätt att bemöta hot är att spela död, men det anses vars inlärt och bygga på negativa erfarenheter. Människans tre sätt att förhålla sig till hot är alltså att fly, fäkta eller spela död. Alla alternativ handlar om att försvara sig mot hotet och samtliga gör oss mer begränsade att tänka. Med hjälp av hormonet oxytocin kan vi ta ner betydelsen av hotet och låta medkänslan stå över hjärnans överlevnadsinstinkt. Oxytocin produceras när vi börjar relatera till andra människor genom möten och berättelser. Med oxytocin övervinner vi hotet och blir mer öppna som människor. Som en bonus blir det även lättare att tänka.

Läs mer i kommande boken: Vad varje pedagog bör veta – om inlärning, hjärnan och motivation