Går du miste om livets starkaste upplevelser?

Det finns olika sätt att uppleva livet. Det kan tas in här och nu eller det kan dokumenteras och sparas till senare tillfälle.

Människan brukar tillskriva händelser ett högre värde om de upplevs unika, exklusiva och händer i realtid. De ger därmed mer dopamin, serotonin, endorfin och oxytocin att uppleva saker som bara sker just nu för en begränsad skara.

Vad händer då när dessa ögonblick inte upplevs tillräckliga i sig själva, utan de måste filmas och kanske annonseras? Upplevelsen är nu inte längre varken unik, exklusiv eller begränsad till realtid.

Upplevelsen upplevs genom en mobilskärm, vilket riskerar att begränsa känslan och ge lägre påslag av positiva hormoner.

Syftet med dokumentationen kan vara minnet av upplevelsen, men minnets känslomässiga effekt begränsas i relation med upplevelsen. Dessutom har det visat sig att vi inte minns det vi sparar ner lika bra som det vi tror är unikt för stunden.

Upplevelsen förlorar förövrigt sin status som unik så snart den dokumenteras.

Vad är vunnet och vad har gått förlorat?

Om vi får starkare positiva påslag av det som är unikt, exklusivt och händer i realtid, så förminskas våra positiva upplevelser – och minnena av desamma – när behovet av att dokumentera med mobilerna tar överhand.

Människan är gjord för att uppleva sin tillvaro i realtid. Det får konsekvenser för styrkan i upplevelser när det blir viktigare att spara en dokumenterad kopia. Hjärnan riskerar att nås av lägre påslag av positiva hormon.

(Då har vi inte ens berört känslan hos dem som t ex uppträder och möts av skärmar och frånvända blickar istället för bekräftande ansiktsuttryck…)

Mobilen är för många ett ovärderligt verktyg i vardagen, men vi kan reflektera över när den tillför värde och när den försvagar hormonpåslag som skulle göra livet rikare. Att leva i nuet har givits en helt ny dimension.